Den pågående klimatkonferensen COP30 har inträtt i sin mest avgörande fas, med en påtaglig känsla av brådska som genomsyrar både förhandlingsrummen och de omgivande gatorna i Belém. Efter en inledande vecka där framsteg inom teknik och nya initiativ har blandats med envisa låsningar i plenisalen, ställs nu hoppet till att ministrarna ska kunna bryta de impasser som hotar vitala klimatfrågor.

Trycket ökar markant. Utanför förhandlingsgolvet deltar bland andra Brasiliens minister för urfolksfrågor, Sonia Guajajara, i ”Global March: The Answer is Us”, vilket understryker de globala kraven på omedelbara och rättvisa åtgärder. Denna dag, den åttonde i toppmötet, belyser den dubbla kampen: dels den diplomatiska ansträngningen för att säkra ambitiösa åtaganden, dels den folkliga rörelsen som kräver ansvar och handling.

Trots att flera länder har aviserat mångmiljardsatsningar för att finansiera naturvård och klimatanpassning, finns det en djup oro för att de centrala förhandlingspunkterna ska låsa sig. När ministrar nu tar över rodret förväntas de leverera konkreta resultat under tidspress, men risken för att kritiska beslut skjuts upp eller urvattnas är överhängande. Situationen kräver snabba genombrott för att inte äventyra framtida klimatmål.