I dag öppnar FN:s klimattoppmöte COP30 i Belém, en stad vid Amazonas utlopp där över 190 länder samlas för att förhandla om klimatets framtid. Mötet markerar tioårsjubileet för Parisavtalet och beskrivs av brasilianska värdar som ”Amazonas-COP:en” – en medveten markering av att världens största tropiska regnskog nu står i centrum för klimatpolitiken. På den officiella konferenssidan UNFCCC lyfts särskilt behovet av att följa upp tidigare löften och sätta kursen för de kommande tio åren.:contentReference[oaicite:0]{index=0}

Det svenska hållbarhetsmagasinet Miljö & Utveckling beskriver hur toppmötet redan från start präglas av oenighet, något som bekräftas av internationell rapportering från bland annat Al Jazeera och The Guardian. Konflikterna kretsar kring två nyckelfrågor: hur snabbt världen ska fasa ut kol, olja och gas, och hur mycket klimatfinansiering rika länder är beredda att faktiskt leverera till utsatta länder.:contentReference[oaicite:1]{index=1}

Brasilien vill sätta en annan ton än de senaste årens utdragna bråk om enda formuleringar i slutdokumentet. Enligt analyser i The Guardian och Al Jazeera profilerar sig den brasilianska ordföranden André Corrêa do Lago med konceptet ”mutirão” – ett kollektivt arbetspass där alla hjälps åt för att lösa en uppgift. Ambitionen är att COP30 ska bli en ”implementerings-COP”, där länderna inte sätter nya mål utan äntligen genomför de löften de redan har skrivit under.:contentReference[oaicite:2]{index=2}

Samtidigt sker förhandlingarna mot en brutal bakgrund. Nya analyser visar att uppvärmningen nu accelererar, att världen är på väg att passera 1,5 grader kring 2030 och att skadorna av klimatkrisen redan är förödande – från allt mer extrema värmeböljor till översvämningar och stormar. Al Jazeera och forskningssammanställningar refererade av FN:s klimatpanel beskriver hur uppvärmningstakten nu är nästan 50 procent högre än på 1990- och 2000-talet.:contentReference[oaicite:3]{index=3} Den oberoende organisationen CEOBS konstaterar dessutom att 2024 var året då världen passerade Parisavtalets 1,5-gradersmål, samtidigt som militärutgifterna slog rekord.:contentReference[oaicite:4]{index=4}

Mitt i detta försöker Brasilien göra skogspolitiken till en av COP30:s stora leveranser. Den nya fonden Tropical Forest Forever Facility, TFFF, lanseras formellt i Belém. Enligt den brasilianska värdorganisationens egen nyhetstext COP30 Brasil har redan över 5,5 miljarder dollar utlovats, med målet att på sikt bygga upp en fond på 125 miljarder dollar.:contentReference[oaicite:5]{index=5} Minst 20 procent av pengarna ska gå direkt till urfolk och lokala samhällen, samtidigt som fonden helt utesluter investeringar i kol, olja och gas. TFFF beskrivs av bland andra Conservation International och initiativets egen sajt Tropical Forest Forever Facility som ett ”once-in-a-generation”-försök att göra det lönsamt att bevara, inte skövla, tropisk skog.:contentReference[oaicite:6]{index=6}

Men TFFF är också en del av den konflikt som gör startskottet för COP30 så spänt. Många utvecklingsländer ser fonden som ett viktigt komplement, men betonar att den inte får ersätta löften om traditionell klimatfinansiering för utsläppsminskningar och klimatanpassning. Flera civilsamhällesorganisationer varnar samtidigt för att skogsfinansiering inte får bli en ursäkt för fortsatt fossilt beroende i rika länder. Diskussionen om ”vem som betalar” går som en röd tråd genom analyser från både Miljö & Utveckling och internationella aktörer.:contentReference[oaicite:7]{index=7}

Urfolksrösterna är starkare än någonsin i Belém. I en uppmärksammad resa, skildrad av Reuters, färdades omkring 60 urfolksledare i en båtflottilj från Andernas glaciärer till Amazonas mynning för att delta i COP30.:contentReference[oaicite:8]{index=8} Deras budskap är tydligt: det räcker inte med nya pengar – de kräver verkligt inflytande över hur mark och naturresurser används och skyddas, efter mer än 12 000 år av hållbar förvaltning. En ny rapport från Earth Insight och Global Alliance of Territorial Communities visar samtidigt att 17 procent av urfolksområdena i Amazonas redan hotas av gruvor, olje- och gasutvinning och skogsavverkning, och att över 1 690 miljöförsvarare har dödats eller försvunnit sedan 2012.:contentReference[oaicite:9]{index=9}

Även konflikten mellan klimat och militär upprustning spelar in i förhandlingarna. CEOBS påminner om att världens militärutgifter nått cirka 2,7 biljoner dollar per år, samtidigt som många länder fortfarande inte redovisar sina militära utsläpp till FN.:contentReference[oaicite:10]{index=10} Brasiliens president Lula da Silva har i samband med COP30 varnat för att världen ”spenderar dubbelt så mycket på vapen som på klimatet” – ett recept, menar han, på klimatapokalyps. Kopplingen mellan krig, utsläpp och utebliven klimatfinansiering riskerar att bli ännu en skarp konfliktfråga när länderna nu ska enas om en plan för resten av decenniet.

Från europeiskt håll lyfts både oro och möjligheter. Den tyska miljömyndigheten Umweltbundesamt betonar att COP30 måste leda till konkreta strategier för att skydda särskilt sårbara regioner som Amazonas, där urfolk och rurala samhällen redan drabbas hårt av extremväder och avskogning.:contentReference[oaicite:11]{index=11} Samtidigt pågår inom EU debatter om hur unionen ska leva upp till sina egna utsläppsmål, ökade klimatinvesteringar och en rättvis fördelning av kostnaderna mellan medlemsländer.

Det gör att COP30 mer än något tidigare möte sammanflätar frågor om rättvisa, säkerhet och ekonomi. På dagordningen står inte bara utsläppskurvor och tekniska regler för rapportering, utan också hur klimatåtgärder ska knytas till människors verkliga liv – från bönder som förlorar skördar i översvämningar till unga aktivister som ser sin framtid hotas. UNFCCC:s klimatchef Simon Stiell har varnat för att tiden för små steg är förbi, och att beslut i Belém måste ligga ”mycket närmare människors vardag” än tidigare.:contentReference[oaicite:12]{index=12}

De kommande två veckorna avgör om COP30 i Belém blir mötet där världen faktiskt påbörjar en snabb och rättvis omställning – eller ännu en klimatkonferens där regeringar åker hem med för svaga löften. Med Amazonas som fond och 1,5-gradersmålet som krympande livlina är insatserna bokstavligen existentiella. Frågan är om världens ledare vågar agera i samma takt som klimatet förändras, eller om oenigheten som präglar starten blir det som definierar hela mötet.