PFAS kvar i din mat trots löften: Vad döljer sig bakom branschens regler?
En ny svensk studie visar att nästan hälften av alla pappersbaserade matförpackningar i Sverige fortfarande innehåller de skadliga PFAS-ämnena. Detta trots att matvarukedjor infört egna, frivilliga regler för att fasa ut dem. Forskare från KTH och Örebro universitet varnar för att dessa regler tappar kraft genom leverantörskedjan, vilket gör att ämnena fortsätter att finnas kvar. Eftersom PFAS knappt bryts ned, riskerar de att spridas i kretsloppet via återvinning. Studien betonar att lagstiftning snarare än frivilliga initiativ är nödvändigt för att effektivt bekämpa problemet.
Forskare från KTH och Örebro universitet granskade 60 olika matförpackningar från svenska butikshyllor. Resultaten, som publicerades i en svensk studie, var tydliga: hela 47 procent av de testade pappersbaserade förpackningarna innehöll fortfarande PFAS-ämnen.
Problemet ligger i hur de frivilliga reglerna hanteras. Många stora matvarukedjor har visserligen infört egna riktlinjer för att minska PFAS, utöver den befintliga lagstiftningen som bara förbjuder ett fåtal ämnen. Men när dessa regler passerar genom produktionskedjan – från producenter till leverantörer och förpackningstillverkare – ändras deras innebörd. Ett ursprungligt krav att undvika alla PFAS kan till slut bara handla om sådana som tillsätts medvetet, medan oavsiktliga rester tillåts finnas kvar.
Detta är oroande eftersom PFAS-ämnen är extremt svårnedbrytbara. Även låga nivåer i förpackningar innebär en risk då ämnena följer med materialet in i återvinningen. På så sätt kan PFAS spridas och hamna i nya produkter, vilket skapar en ständig cirkulation i samhället. Att bryta denna kedja är avgörande för vår hälsa och miljön.
Intervjuer med branschfolk visar att frivilliga initiativ sällan driver på de stora förändringarna. Företag är ovilliga att byta leverantörer enbart på grund av PFAS. Däremot har lagstiftning i andra länder, som Danmarks förbud mot PFAS i förpackningar, visat sig vara betydligt mer effektiv. Det sätter en verklig press på leverantörerna att agera och bevisar att tydliga regler är starkare än goda intentioner.