Sverige och Finlands skogar släpper ut – EU lättar kraven
Efter en gemensam vädjan från Ulf Kristersson och Finlands statsminister Petteri Orpo till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen ser det nu ut som att EU är berett att mildra kraven på hur mycket koldioxid skogarna måste binda. Enligt Supermiljöbloggen och internationell rapportering söker kommissionen “pragmatiska lösningar” för att få med sig medlemsländerna inför beslutet om klimatmålet till 2040. Kritiker varnar för att ett svagare regelverk för skog och markanvändning, den så kallade LULUCF-sektorn, riskerar att underminera både klimatmål och biologisk mångfald. Samtidigt visar färska data att Finlands skogar nu släpper ut mer koldioxid än de tar upp, medan den svenska kolsänkan försvagas. Forskare menar att relativt små minskningar i avverkningen skulle kunna ge stor klimatnytta, utan att slå sönder ekonomin.
När Ulf Kristersson och Petteri Orpo i september skickade ett brev till Ursula von der Leyen handlade budskapet om en sak: skogsreglerna måste bli mjukare. I brevet, som finns publicerat av den svenska regeringen, pekar de nordiska statsministrarna på minskad trädtillväxt, extremväder och ökad efterfrågan på skogsprodukter efter Rysslands invasion av Ukraina. Enligt dem gör dessa faktorer det orimligt svårt att klara de krav på ökade kolsänkor som EU:s regelverk för skog och mark, LULUCF, ställer fram till 2030. Brevet varnar också för att begränsad avverkning skulle få “allvarliga konsekvenser” för jobb och ekonomi i två tungt skogsberoende länder.
Kort därefter rapporterade bland annat Politico och Reuters om hur Sverige och Finland försöker pressa fram en revidering av EU:s skogsmål. Under hösten har Ursula von der Leyen i ett brev till EU:s stats- och regeringschefer, refererat av bland andra Supermiljöbloggen, signalerat att kommissionen nu arbetar med “pragmatiska lösningar” för att mildra effekterna av reglerna. Det tolkas av skogsindustrin som att EU är berett att backa, för att underlätta medlemsländernas förhandling om ett nytt klimatmål för 2040.
Bakgrunden är att skogarna i EU länge setts som en av de viktigaste naturliga kolsänkorna. De träd som inte avverkas fortsätter att binda koldioxid, vilket gör det möjligt att nå klimatmål utan att alla utsläpp behöver bort från andra sektorer lika snabbt. Men de senaste åren har bilden ändrats dramatiskt, särskilt i Finland. Enligt ICOS och finska myndigheter har landets LULUCF-sektor – som omfattar skog och annan markanvändning – gått från nettosänka till nettokälla. Nya siffror visar att sektorn år 2023 släppte ut omkring 11,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter, bland annat på grund av ökad avverkning och utsläpp från dikade torvmarker. En genomgång i Helsinki Times beskriver hur skogen nu är en av Finlands största utsläppskällor.
I Sverige räknas skogen fortfarande som en nettosänka, men trenden går åt fel håll. Klimatförändringar, torka och barkborreangrepp har försvagat tillväxten, samtidigt som avverkningen ökat. Forskare som klimatprofessorn Markku Rummukainen har återkommande varnat för att dagens skogsbruk urholkar kolsänkan. I en intervju refererad av Dagens Nyheter och i analyser från Lunds universitet lyfter han att den “lägst hängande frukten” för klimatet är att avverka mindre, och använda mer av virket till långtidsprodukter i stället för kortlivad bioenergi. Enligt Rummukainen skulle det räcka att gå tillbaka till avverkningsnivåerna i början av 2000-talet för att ge tydligt större klimatnytta.
Att EU nu överväger att lätta på skogskraven sker inte i ett vakuum. En rad gröna organisationer anser att Sverige och Finland driver igenom ändringar som gynnar industrin på bekostnad av klimatet. I oktober publicerade över 50 internationella miljöorganisationer, samordnade av nätverk som Climate Action Network Europe och Fern, ett öppet brev där de uppmanar EU att säga nej till försvagningar av LULUCF-förordningen. De varnar för att ett sänkt ambitionsläge riskerar att göra EU:s klimatmål om netto noll omöjliga att nå, samtidigt som det förvärrar krisen för biologisk mångfald.
EU-kommissionen står därmed inför en svår balansgång. Å ena sidan vill man undvika en öppen konflikt med två skogstunga medlemsländer, där hundratusentals jobb är kopplade till skogsindustrin. Å andra sidan bygger klimatmålen till 2040 på antagandet att skog och mark fortsätter att ta upp stora mängder koldioxid. Om den naturliga kolsänkan försvagas måste utsläppen minska ännu snabbare i sektorer som industri, elproduktion och transporter. I Sverige kommer detta i ett läge där utsläppen från vägtrafiken redan ökar efter att reduktionsplikten sänkts, något som Dagens Nyheter och andra medier uppmärksammat.
Forskare framhåller att konflikten mellan skogsekonomi och klimat inte är given. Rummukainen och andra menar att en mer försiktig avverkningsnivå, kombinerad med satsningar på långlivade träprodukter och bättre skydd av naturskog, kan stärka både klimat och konkurrenskraft på sikt. Ändå tycks EU nu vara på väg mot en kompromiss där reglerna mjukas upp för att hålla ihop medlemsländerna inför de avgörande förhandlingarna om 2040-målet. Frågan är om det sker på bekostnad av den nordiska skogens roll som klimatets säkerhetslina – och hur länge planeten har råd med “pragmatism” innan kolsänkan krymper bort.