97% av kandidaterna vill stoppa rysk fosfor: Vad händer nu?
En överväldigande majoritet av svenska riksdagskandidater, hela 97 procent, vill att Sverige verkar för att EU stoppar importen av fosfor från Ryssland. Denna enighet bygger på en valenkät från Ragn-Sells och belyser ett kritiskt beroende: över 20 procent av EU:s fosfor kommer från Ryssland, trots att ämnet är oumbärligt för både mineralgödsel och djurfoder i jordbruket. Samtidigt finns en hållbar lösning i att återvinna fosfor ur avloppsslam, men nuvarande EU-regler blockerar detta. Att fasa ut rysk import skulle inte bara stärka Europas geopolitiska oberoende, utan även driva på den nödvändiga omställningen mot en mer cirkulär och klimatsmart matproduktion.
Den breda enigheten bland riksdagskandidaterna är påtaglig, med hela 88 procent som anser förslaget mycket bra och ytterligare nio procent som tycker det är ganska bra. Detta är ett tydligt tecken på en politisk vilja att agera. EU är i dag starkt beroende av import av fosfor, en råvara som är avgörande för att producera konstgödsel och djurfoder – i praktiken grunden för en stor del av vår mat. Mer än en femtedel av denna viktiga import kommer från Ryssland, vilket skapar ett såväl geopolitiskt som miljömässigt problem.
Problemet förvärras av att Europa bara kan täcka en liten del av sitt eget behov genom sin enda fosfatgruva. Samtidigt finns en effektiv lösning nära till hands: att återvinna fosfor från förbränt avloppsslam. Detta skulle dramatiskt minska beroendet av import och samtidigt sluta ett kretslopp som är centralt för en hållbar framtid.
Tyvärr stoppas den här smarta lösningen av gamla EU-regler som hindrar användningen av återvunna näringsämnen i djurfoder. Både den svenska och den finska regeringen har dock tryckt på EU-kommissionen för att se över reglerna och begärt en ny riskbedömning. Att övergå till att återvinna fosfor och minska beroendet av ryska källor är inte bara en fråga om geopolitisk trygghet; det är en nödvändig del av vår strävan mot ett mer cirkulärt samhälle och en grönare, mer robust livsmedelsproduktion. Det är ett konkret steg mot att stärka vår självförsörjning och minska klimatavtrycket från jordbruket.