COP17 avslöjar: Vad saknas för att rädda världens natur?
Det 17:e partsmötet inom FN:s konvention om biologisk mångfald, COP17, pågår i Jerevan, Armenien. Mötet utgör den första globala översynen av hur världens länder lever upp till det ambitiösa Kunming-Montreal-ramverket, vars mål är att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till år 2030. WWF Sverige, representerade av policychef Ankin Ljungman, är på plats för att följa förhandlingarna som hittills präglats av svåra låsningar kring finansiering och Sveriges egna åtgärder kritiseras som otillräckliga. Brådskan att agera för vår planets naturkapital har aldrig varit större.
Världsnaturfonden (WWF) Sverige är starkt engagerade i COP17 och kritiserar den svenska regeringens plan för att skydda naturen som ”alldeles för svag”. För att ge biologisk mångfald den uppmärksamhet den förtjänar i svensk politik föreslår WWF ett naturpolitiskt ramverk, liknande det klimatpolitiska, komplett med en naturlag och ett naturpolitiskt råd. Förhandlingarna i Armenien har hittills gått trögt, med stora motsättningar i flera viktiga frågor.
En av de svåraste frågorna rör hur länder ska följa upp de mål där den globala översynen visar att framstegen varit långsamma. Det handlar också om de ekonomiska resurserna för att genomföra den globala räddningsplanen för naturen, och vilka länder som ska bära det största ansvaret för att bidra. Dessutom är det avgörande att styra om investeringar som idag subventionerar verksamhet som skadar biologisk mångfald, till att istället stödja skydd och hållbart bruk av naturen. Även urfolks och lokalsamhällens roll är en viktig pusselbit som måste lösas.
Ankin Ljungman från WWF betonar vikten av konstruktiva beslut som kan öka takten i arbetet med att stoppa förlusten av natur. Hon lyfter fram att naturen måste integreras i alla politikområden, ett positivt tecken är att representanter från finansdepartementen deltar för att diskutera detta vidare vid Världsbankens vårmöte. Sverige behöver öka sin finansiering för naturen, både nationellt och globalt, samt stärka naturvårdsinsatser som skydd och restaurering. För att vända den akuta förlusten av biologisk mångfald krävs nu omedelbar och konkret handling från politiker världen över, inklusive den svenska regeringen, som enligt WWF har stora brister i sin plan.