COP17: Vad saknades? Världens natur väntar på svar.
Världens länder har enats om en handlingsplan för biologisk mångfald efter tuffa förhandlingar vid COP17. Målet är att snabba på arbetet med att skydda och återställa ekosystemen som vår ekonomi bygger på. Trots detta är reaktionerna blandade, då stora frågor som finansiering och ambitionsnivåer inte fullt ut löstes. Att bevara den biologiska mångfalden är avgörande för planetens hälsa och vårt eget välstånd, vilket gör de kvarvarande utmaningarna särskilt pressande.
Efter intensiva diskussioner samlades representanter från över 180 länder för att fastställa en väg framåt för att bevara planetens biologiska mångfald. En handlingsplan har antagits, med sikte på att accelerera åtgärderna för att nå de uppsatta målen. Men trots överenskommelsen är kritiken mot konferensens resultat betydande, särskilt gällande ekonomiska åtaganden och ländernas vilja att agera.
En central och olöst fråga är vem som ska betala för de nödvändiga insatserna. Rika länder, inklusive de i Europa, anser att Kina och flera gulfstater bör bidra mer, då de trots sin ekonomiska utveckling fortfarande klassas som utvecklingsländer inom FN-systemet. Denna finansieringsklyfta, som inte löstes i Armenien, skapar oro. Samtidigt rapporterar The Guardian om att länder som Argentina, Saudiarabien och Ryssland ska ha försökt minska ambitionerna i slutdokumentet.
Världsnaturfonden WWF menar att ländernas nuvarande åtgärder är otillräckliga. Ankin Ljungman, policychef för WWF Sverige, betonar att de beslut som fattades på COP17 ger en tydlig signal om att mer måste göras för att uppfylla målen för biologisk mångfald. Men utan konkreta beslut om finansiering faller ansvaret nu på varje enskilt land att säkra resurserna och öka takten i arbetet, säger Ankin Ljungman enligt WWF:s pressmeddelande. Hon framhåller också vikten av att företag som tjänar på naturens genetiska resurser bidrar mer, men en överenskommelse om detta saknas fortfarande, enligt samma källa.
Sveriges egen insats granskas också. WWF kritiserar Sveriges utkast till restaureringsplan, som de menar inte lever upp till de krav som ställs. De uppmanar Sverige att skala upp arbetet med naturrestaurering och integrera biologisk mångfald mer djupgående i alla politikområden, likt ramverket för klimatet, betonar Ankin Ljungman. Att agera snabbt är avgörande, då utarmning av biologisk mångfald kan leda till stora ekonomiska förluster för företag och länder, trots att den ekonomiska utvecklingen bygger på just dessa resurser.
Trots vissa framsteg och dialoger, som att finans- och miljöministrar ska diskutera hur naturen kan integreras i finanspolitiken, kvarstår den grundläggande utmaningen: villigheten att göra snabba ekonomiska åtaganden som krävs för en hållbar framtid. Världens ekonomiska välstånd och klimatet är oupplösligt sammankopplade med en rik och levande natur, vilket gör att dessa beslut inte kan skjutas på framtiden.