COP31: Vad saknas i nya klimatavtalet trots 1.5-graderslöftet?
Turkiets ordförandeskap vid COP31 har presenterat ett nytt förslag, den så kallade Antalya Accord, som innehåller både hopp och oro. Medan dokumentet tydligt bekräftar 1.5-gradersmålet och vikten av att agera snabbt, saknas den avgörande formuleringen om fossilfrihet och utfasning av fossila bränslen helt. Detta trots tidigare åtaganden och den akuta globala uppvärmningen som kräver snabb omställning. Frågan är om världens ledare kan enas om en väg framåt som faktiskt stoppar klimatförändringarna.
Den mest påtagliga bristen i Antalya Accord är den fullständiga avsaknaden av konkreta åtaganden för att fasa ut fossila bränslen, en formulering som fanns med i tidigare COP-beslut. Trots uttalanden från både ordförandeskapet och UNFCCC om att tidigare löften står fast, skapar detta en känsla av "backsliding" bland miljöorganisationer och flera länder.
Kritik har också riktats mot det inkluderade målet om 35 procent elektrifiering till 2035 – en satsning som i sig är lovvärd för att minska beroendet av fossila bränslen och driva den gröna omställningen. Dock specificeras inte hur denna el ska produceras, vilket är avgörande för att säkerställa att övergången verkligen blir hållbar och bidrar till minskade utsläpp. Utan tydliga krav på förnybar energi riskerar elektrifieringen att enbart flytta utsläppen istället för att eliminera dem, vilket understryker behovet av helhetsperspektiv i klimatarbetet.
Positivt i förslaget är dock att 1.5-gradersmålet tydligt bekräftas, med en ambition att överskrida det med minsta möjliga marginal under kortast möjliga tid. Dokumentet betonar också vikten av att agera snabbare för att minska utsläpp och att befintliga nationella klimatbidrag (NDC:er) bör överträffas. Vidare lyfts koldioxidavskiljning och -lagring fram, men med en viktig reservation: det får inte ske på bekostnad av verkliga utsläppsminskningar. Andra punkter inkluderar utbyggnad av tidiga varningssystem globalt till 2027, stärkande av hav- och bergsregioners ställning, samt initiativ för avfallshantering och cirkularitet. Trots dessa framsteg är bristen på fossilutslagning en allvarlig varningssignal som riskerar att underminera hela klimatkampen och tvinga oss närmare farliga tippunkter. Världen behöver modigare beslut och snabbare åtgärder för att säkra en beboelig framtid.