Evig tillväxt en myt: Fysikprofessorn varnar för planetens gränser [Expertinsikt]
Professor Johan Hansson från Luleå Tekniska universitet menar att en fixering vid ständig ekonomisk tillväxt omöjliggör lösningar på vår tids akuta miljö- och klimatproblem. Han liknar jorden vid ett självförsörjande rymdskepp där resurserna är ändliga och vi bara kan leva på ”räntan” av naturkapitalet. Hansson uttrycker förvåning över att så få, även naturvetare, ser de grundläggande sambanden mellan obegränsad tillväxt och planetens begränsningar. Detta är en kritisk fråga eftersom det driver på klimatförändringar och utarmar jordens grundkapital i en oroväckande takt.
Jordens begränsade resurser exploateras allt snabbare, en direkt följd av vår strävan efter evig ekonomisk tillväxt. Johan Hansson, professor i teoretisk fysik vid Luleå Tekniska universitet, pekar på att politiker och ekonomer ofta missar de fundamentala sambanden. Men han är även förvånad över att många naturvetare inte heller tycks se hur orimligt det är med oändlig tillväxt på en ändlig planet. Hansson har länge varnat för detta, bland annat i en nyligen publicerad artikel i Physics World där han kritiserade den snabbt växande AI-tekniken.
Hansson betonar, i ett debattinlägg i Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur, att vi måste se jorden som ett isolerat rymdskepp. Precis som ett rymdskepp måste hushålla med sina resurser för att överleva, måste vi på jorden leva på avkastningen av vårt naturkapital, inte tära på själva kapitalet. Att mäta framgång med stigande BNP är problematiskt eftersom det är intimt kopplat till ökad energi- och resursförbrukning. De oförhandlingsbara naturlagarna bryr sig inte om våra drömmar om evig tillväxt. Han jämför situationen med Påskön, där utarmningen av resurser ledde till undergång, och frågar hur vi ska kunna överge jorden om vi föröder den.
Idén om att frikoppla ekonomisk tillväxt från resursförbrukning – så kallad "decoupling" – är, enligt Hansson, en myt. Han menar att länder som Sverige, som påstås ha minskat sina utsläpp, i själva verket har exporterat utsläppen genom att importera produkter. Detta gör att råvaruuttag och utsläpp sker i andra länder. Den enda vägen framåt är att minska produktion och konsumtion till en hållbar nivå som helt baseras på förnybara resurser. Dessutom visar stora studier att ett ständigt ökande BNP över en viss nivå inte längre korrelerar med människors nöjdhet.
Brådskan i klimatfrågan understryks av skrämmande fakta: 60 procent av all koldioxid som människan släppt ut sedan industrialismens början kring år 1800 har faktiskt släppts ut efter 1990. Även en "grön" tillväxt är ohållbar, menar Hansson, eftersom en ständig, linjär tillväxt även med förnybar energi snabbt skulle leda till dödliga temperaturer på jordytan, vilket hans uppsats tydligt visar med räkneexempel.
Trots den mörka bilden finns det ljuspunkter. Johan Hansson ser hopp i den ökande mängden juridiska stämningar mot regeringar för bristande klimatpolitik, som exempelvis Klimaseniorinnen i Schweiz eller ungdomarnas Auroramål i Sverige. Han menar att mobilisering underifrån är den enda vägen till förändring. Sociologisk forskning indikerar att en snabb kantring i opinionen kan ske när cirka 20-30 procent av befolkningen ändrar sitt tankesätt.
En sådan "tipping point" kan vara rusningen mot elbilar, som visar att snabba skiften är möjliga. Men även om elektrifiering är bra, räcker det inte att bara byta ut gamla fossildrivna bilar mot nya elbilar i samma mängd. Vi behöver istället satsa på gratis kollektivtrafik och transporter på räls. Hansson betonar att den gröna omställningen kräver en hel rad andra åtgärder utöver att bara byta energikälla.