Färre får granska företagens gröna löften – Varför stoppet?
En statlig utredning föreslår att Sverige inte ska öppna upp för nya externa granskare av företagens hållbarhetsrapporter. Trots att EU:s regler tillåter medlemsländer att bredda marknaden för kvalitetsgranskningstjänster, anser utredningen att skälen saknas. Detta innebär att endast auktoriserade revisorer fortsatt får granska de lagstadgade hållbarhetsrapporterna. Beslutet grundas delvis på en kraftigt minskad uppskattning av antalet berörda företag samt administrativa kostnader för ett nytt granskningssystem. Frågan är viktig eftersom den påverkar hur transparensen och trovärdigheten säkerställs i företagens arbete med miljö- och klimatfrågor.
Idag är det enbart auktoriserade revisorer som får granska de lagstadgade hållbarhetsrapporterna i Sverige. Även om EU ger medlemsländerna möjlighet att tillåta andra, oberoende granskare under likvärdiga krav, har Sverige hittills valt att inte utnyttja denna möjlighet. En ny statlig utredning föreslår nu att det inte finns tillräckliga skäl att ändra detta.
Ursprungligen förväntades över 2 000 svenska företag omfattas av de skärpta kraven från EU:s CSRD-direktiv. Efter förenklingar av EU-reglerna bedöms dock endast cirka 150–200 större företag nu bli skyldiga att lämna lagstadgade hållbarhetsrapporter. Detta har minskat efterfrågan på granskning betydligt, vilket gör att nuvarande revisionsföretag anses kunna hantera volymen. Det har inte heller framkommit brister i revisorernas granskning.
Utredningen erkänner att fler aktörer skulle kunna öka konkurrensen, ge företagen större valfrihet och potentiellt sänka kostnaderna för granskning. Enligt Svenskt Näringslivs undersökning kan dessa kostnader uppgå till drygt två miljoner kronor per företag och år för dem som omfattas.
Men att bygga upp ett helt nytt lagreglerat system för oberoende granskare skulle innebära betydande kostnader och administration för ackreditering, utbildning, tillsyn och kvalitetskontroll. Dessa kostnader skulle i stor utsträckning behöva finansieras genom avgifter från granskarna, vilket i sin tur riskerar att föras vidare till företagen och därmed äta upp de förväntade besparingarna. Erfarenheter från andra nordiska länder stödjer även bedömningen att efterfrågan på sådana nya granskare är begränsad.
Denna diskussion om granskningssystemet är viktig eftersom robust och trovärdig hållbarhetsrapportering är grundläggande för att följa upp företagens miljö- och klimatåtgärder. Att företag transparent redovisar sin påverkan och sina framsteg är avgörande för en effektiv grön omställning och för att möta den akuta globala uppvärmningen. Beslutet påverkar därmed hur Sverige säkerställer kvaliteten i informationen om företagens hållbarhetsarbete, vilket är centralt för att uppnå nationella och globala klimatmål.
För frivillig hållbarhetsrapportering finns ingen laglig begränsning att anlita andra experter än revisorer. Dock, om en frivillig rapport inkluderas i förvaltningsberättelsen, kan revisorns granskning ändå krävas, vilket eventuellt leder till dubbla granskningar. Även här bedöms mervärdet av ett nytt, lagreglerat system vara begränsat i förhållande till dess komplexitet och kostnad. Utredningens förslag är ännu inte ett beslut.