Klimatet en evig knäckfråga? Högern möter kritik

Max Simonsson profile image Max Simonsson Published: Last edited: Read: 3 min
Close-up of a vintage typewriter printing a democratic bill, symbolizing government and legislative concepts.
© Photo: Markus Winkler / Pexels

Debatten intensifieras kring den svenska högerns klimatpolitik, som möter skarp kritik för att inte vara i linje med vetenskapliga fakta och nödvändiga åtgärder. Trots den akuta klimatkrisen har regeringen och dess stödpartier fattat beslut som sänkt drivmedelsskatter och stimulerat flyget, vilket riskerar att öka de fossila utsläppen betydligt. Även marknadsliberala tankesmedjan Timbro har försökt lansera sitt utkast till klimatpolitik med marknadsliberala utgångspunkter, som återfinns i deras ”Miljöhandbok för högern”. Denna inriktning ifrågasätts av sakkunniga och forskare som menar att den undergräver Sveriges möjligheter att nå nationella och internationella klimatmål. Detta väcker oro för hur den hållbara omställningen ska kunna ske i tid.

Kärnan i diskussionen är att en rimlig klimatpolitik måste baseras på fakta, syfta till att minska växthusgasutsläppen och anpassa samhället till de förändringar som redan sker. Flera beslut från den sittande svenska regeringen tycks dock gå stick i stäv med denna definition.

Ett tydligt exempel är de stora sänkningarna av drivmedelsskatter, som gett diesel och bensin en enorm skjuts och därmed ökat Sveriges fossila utsläpp med flera miljoner ton. Detta beslut inte bara driver upp våra egna utsläpp utan gör också svenskt bränsle till det billigaste i EU, vilket lockar utländska lastbilschaufförer och grannar att tanka här. Konsekvensen är att Sverige riskerar att missa EU:s viktiga ESR-mål för 2030 och potentiellt drabbas av mångmiljardböter.

Dessutom har regeringen beviljat miljardstöd till olönsamma regionala flygplatser vid en tidpunkt då inrikesflyget faktiskt minskade. Detta motverkar direkt omställningen till mer hållbara transportalternativ, och kommuner som satsat på tågresor har till och med uppmanats av regeringen att flyga mer. Experter från forskningsvärlden och myndigheter varnar samstämmigt för att dessa beslut gör det nästintill omöjligt för Sverige att nå de nationella och internationella klimatmålen för 2030, 2040 och 2045, inklusive Parisavtalet.

Trots dessa tydliga varningar och en politik som verkar öka utsläppen, har kommentatorer i högerns medier hävdat att ”Tidöregeringen är det bästa som hänt klimatet” i en kommentar. Detta pekar på en tydlig brist på överensstämmelse med vetenskaplig konsensus och klimatkrisens allvar. Kritiker menar att det är farligt att lägga skulden för bristande klimatpolitik på klimatvetenskapen själv.

Även inom partier som Liberalerna, vilka ursprungligen skulle garantera klimatets plats i regeringens beslut, har en förändring skett. Efter att liberalerna som skulle garantera klimatet, har partiledaren nyligen uttryckt i Svt att Sveriges nationella utsläpp ”spelar rätt liten roll” med hänvisning till våra relativt låga utsläpp per capita. Detta argument, trots att det verkar logiskt, anses vara mycket skadligt då det ger andra rika länder med liknande utsläpp en anledning att inta samma passiva hållning, vilket underminerar det globala klimatarbetet.

Sverigedemokraternas klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen hävdar i Naturskyddsföreningens videoutsända partiutfrågning att Sverige redan uppfyller kraven eftersom ”vi tar upp mer växthusgaser än vi släpper ut”, med syfte på skogens koldioxidupptag. Forskare och miljömyndigheter förklarar dock om och om igen att biogena upptag från skog och fossila utsläpp måste bokföras separat; att blanda ihop dem är vetenskapligt felaktigt och vilseledande. Denna felaktiga slutsats har dessvärre fått fäste och sprids även av andra partier, som Moderaterna, i sociala medier.

Slutsatsen är att en betydande del av det svenska högerpolitiska fältet i allt högre grad verkar se klimatkrisen som ett särintresse bland andra, oavsett vad naturvetenskapliga fakta om planetära gränser visar. Detta försvårar införandet av en nödvändig och omfattande klimatpolitik som brådskande krävs för en hållbar framtid. En snabb övergång till ett fossilfritt samhälle och elektrifiering av transporter och industri är avgörande steg som kräver bred politisk enighet och resoluta åtgärder, inte förseningar eller faktaförvrängning.