Klimatets ödesvecka: Vad måste avgöras på COP Romina nu?

Max Simonsson profile image Max Simonsson Published: Last edited: Read: 3 min
Beautiful aerial view of Alanya's coast, harbor, and mountains in Turkey under a cloudy sky.
© Photo: Atlantic Ambience / Pexels

COP-mötet, även känt som COP Romina och COP31 i Antalya, har nått sitt avgörande slutskede där ministrar, inklusive Sveriges klimatminister Romina Pourmokhtari, ska lösa de återstående oenigheterna. De stora utmaningarna inkluderar att säkra 1.5-gradersmålet, öka klimatfinansieringen för utsatta länder och driva på hållbar elektrifiering. Med hundratals öppna frågor kommer resultaten från dessa förhandlingar att vara avgörande för den akuta globala uppvärmningen och vår gemensamma strävan efter en hållbar planet. Världen håller andan när dessa kritiska beslut ska fattas.

Världen står inför en akut kris då FN:s miljöprogram har varnat för att vi sannolikt inte kan hålla oss inom Parisavtalets 1.5-gradersmål. Forskare ser dock en möjlighet att begränsa "överskjutningen" till 1.7 grader fram till 2050, för att sedan åter nå 1.5 grader vid nästa sekelskifte, vilket kräver drastiska utsläppsminskningar. För klimatets bästa är det avgörande att Antalya levererar ett tydligt budskap om att 1.5-gradersmålet fortfarande gäller och att överskjutningen måste vara så liten och kortvarig som möjligt. The Guardian rapporterade om försök att fördröja nästa IPCC-rapport i ett försök att minska trycket på skärpta åtaganden.

En annan viktig fråga är den otillräckliga klimatfinansieringen. Målet är att öka institutionella medel till 300 miljarder dollar per år till 2035, med en total ambition på 1300 miljarder dollar från alla finansiärer. Dessutom har en tredubbling av finansieringen för klimatanpassning överenskommits, men dessa mål är långt ifrån uppfyllda. Fonden för förluster och skador (Loss & Damage), som ska hjälpa sårbara utvecklingsländer, är dessutom nästan tom. Ett starkt besked från COP Romina vore en trovärdig upptrappning och ökad finansiering från viktiga länder för att möta de växande behoven.

Vägen framåt handlar också om att elektrifiera våra samhällen, men på ett hållbart sätt. Värdlandet Turkiet driver på för ett beslut om 35 procent elektrifiering av energi- och transportsektorn till 2035. Detta är positivt för att minska beroendet av fossila bränslen, men det är avgörande att denna elektrifiering sker med förnybar el för att verkligen bidra till klimatmålen. Det finns dock oenighet kring målet, där vissa oroas över fortsatt fossilberoende och utvecklingsländer efterfrågar finansiering. Ett idealiskt resultat från Antalya vore att koppla elektrifieringsmålet till krav på förnybar energi för att säkerställa att omställningen blir så grön som möjligt. UNFCCC-dokumentet om beslutsförslaget visar på de diskussioner som förs kring detta.

Att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter är lika viktigt som att minska utsläppen. Världen har redan enats om ett globalt anpassningsmål, men det råder oenighet om dess exakta innehåll, inklusive finansiering och teknisk assistans. Det diskuteras även hur Anpassningsfonden ska få intäkter från utsläppsminskningar enligt Parisavtalet. Ett tydligt utfall från COP Romina skulle vara att precisera start- och slutår för målet om tredubblad anpassningsfinansiering och att säkra finansiering för Anpassningsfonden under Parisavtalet.

Slutligen handlar mötet också om att göra själva COP-processen mer effektiv. Med 166 parallella förhandlingsspår blir det svårt att följa allt, särskilt för mindre länder. Trots att alla är överens om att förenklingar behövs, är det svårt att enas i praktiken då många aktörer har egenintressen i att behålla befintliga processer. Ett skarpt beslut om en kvantifierad och tidsatt förenklingsprocess vore önskvärt, även om det historiskt har varit en stor utmaning.