Klimatrådet sågar politiken – vem agerar nu? [Kritik]

Eric Simonsson profile image Eric Simonsson Published: Last edited: Read: 2 min
Interior view of the elegant Swiss Parliament council chamber in Bern, Switzerland.
© Photo: Joshua Miranda / Pexels

Sveriges klimatpolitik får återigen underkänt av Klimatpolitiska rådet, som nyligen presenterade sin årliga granskning. Rådet konstaterar att regeringens insatser under mandatperioden varit otillräckliga, och att utsläppskurvorna istället pekar uppåt. Trots att klimatförändringarna orsakar rekordkostnader och geopolitiska kriser understryker behovet av fossilfrihet, har politiken försvagat styrmedel och bromsat elektrifieringen. Tiden för att skjuta upp kraftfulla klimatåtgärder är nu helt slut, och expertgruppen uppmanar till omedelbara beslut för att nå Sveriges klimatmål.

Klimatpolitiska rådet, en grupp av framstående forskare, har ännu en gång gett Sveriges regering ett svalt betyg för sin klimatpolitik. I sin senaste rapport, som presenterades under regeringens frånvaro, konstaterar rådet att de nationella klimatmålen för 2030 och 2040 nu är längre bort än tidigare. De menar att den politik som förts har lett till ökade utsläpp, trots att vetenskapen är tydlig med hur bråttom det är att agera.

Anledningen till detta svidande betyg är flera. Politiska beslut som sänkt reduktionsplikt och bränsleskatt har lett till att trafiken och användningen av fossila bränslen ökat. Samtidigt har elektrifieringen stannat av, och investeringar i sol- och vindkraft har minskat. Detta står i skarp kontrast till en värld där extremväder kostar allt mer och globala konflikter visar på farorna med att vara beroende av fossila bränslen. Experterna betonar att en senfärdig omställning dessutom kommer att bli betydligt dyrare för samhället, något även DN rapporterat om.

Rådet pekar på att lösningarna redan finns. Det handlar inte om brist på idéer eller ny teknik, utan om att snarast implementera åtgärder och styrmedel som redan utretts i Klimatpolitiska rådets rapport. Det är avgörande att göra den gröna omställningen rättvis genom att kompensera de som drabbas hårdast, samt att integrera klimatarbetet i alla samhällssektorer, inklusive totalförsvaret. Att öka koldioxidupptaget i skog och mark samt säkra jordbrukets bidrag är andra viktiga delar.

Den uteblivna närvaron från regeringspartierna vid rapportsläppet illustrerar en djup klyfta. Samtidigt var en bred skara representanter från näringslivet och oppositionen överens: industrin vill ställa om, men behöver långsiktighet och tydliga signaler från politiken. Många medborgare och kommuner är också redo. Frågan som nu ställs är varför en ”högljudd minoritet” får styra över den ”tysta majoritet” som vill se konkret klimatpolitik. Tiden att skjuta upp besluten är helt slut; nu måste omställningen accelerera kraftigt.