Klimatrapportens öde: Vad betyder förseningen för framtiden?
Den globala kampen mot klimatförändringar står inför ett potentiellt bakslag. FN:s klimatpanel IPCC:s sjunde stora utvärderingsrapport, AR7, riskerar att försenas då några få länder förhalar processen med att spika en tidsplan. Detta hotar att underminera den viktiga globala översynen av Parisavtalet 2028, där världen ska utvärdera framstegen. Förseningen skapar djup oro bland forskare och beslutsfattare som menar att varje dag räknas för att undvika de allvarligaste konsekvenserna av den akuta globala uppvärmningen.
I oktober hölls ett kritiskt möte i Etiopiens huvudstad Addis Abeba, där representanter för FN:s klimatpanel IPCC samlades för sjätte gången i ett försök att enas om en tidsplan för nästa stora rapport, AR7. Mötet avslutades utan en överenskommelse, vilket lämnade IPCC:s ordförande Jim Skea ”djupt besviken”, enligt Carbon Brief. Denna rapport är avgörande eftersom den ska ge det vetenskapliga underlaget för den Global Stocktake – en global översyn av Parisavtalet – som sker 2028. Utan den i tid riskerar beslut om klimathandlingar att fördröjas, vilket vi inte har råd med givet den brådskande klimatkrisen.
Ett fåtal länder, däribland Saudiarabien, Ryssland och Indien, men även Kina och Iran, har gång på gång förhalat processen. De menar att rapporterna inte ska hastas fram och att utvecklingsländerna behöver mer tid för att bidra, för att undvika att kunskapsunderlaget blir snedvridet. Men många andra länder och forskare protesterar kraftfullt. Tina Stege, klimatsändebud för Marshallöarna, kallade det en ”fars” och menade att det var ”ett skamligt tidsfördriv när det inte finns någon tid att förlora”, som rapporterats av Carbon Brief.
Enligt ett öppet brev från 117 IPCC-forskare, publicerat på Zenodo, är jämställdhet och inkludering redan inbyggt i hur rapporterna skrivs, med bidrag från forskare över hela världen och från Globala Syd. Utöver förseningarna kämpar IPCC även med en ”allvarlig ekonomisk kris”, enligt Earth Negotiations Bulletin, då de frivilliga bidragen från medlemsländerna minskar. Trots de stora utmaningarna har ordförande Jim Skea utlovat ett nytt möte så snart som möjligt, men tidsfönstret för att kunna agera med tillräcklig fart är nu mycket smalt.