Lut i havet kan rädda fisket och klimatet – men det finns en hake

Eric Simonsson profile image Eric Simonsson Published: Last edited: Read: 2 min
Close-up of various laboratory glassware filled with liquids on a dark background.
© Photo: Berend de Kort / Pexels

Ett nyligen genomfört forskningsexperiment har testat en oväntad lösning för att bekämpa klimatförändringarna och rädda våra hav. Utanför Massachusetts pumpades 65 000 liter utspädd lut ut i havet för att minska dess surhet, ett problem som hotar marint liv och begränsar havens förmåga att absorbera koldioxid. De första resultaten från Woods Hole Oceanographic Institution visar att pH-värdet återgick till förindustriella nivåer utan synlig skada på plankton eller fiskyngel. Denna typ av geoengineering, som liknas vid kalkning av sjöar, erbjuder en potentiellt kraftfull väg för att öka koldioxidupptaget, men väcker samtidigt viktiga frågor om riskerna med att manipulera naturen i stor skala.

Forskare vid Woods Hole Oceanographic Institution har genomfört ett unikt experiment där 65 000 liter natriumhydroxid, eller utspädd lut, tillförts havet. Målet är att motverka den förödande försurningen som koldioxidutsläpp orsakar i våra hav. Försurningen skadar inte bara fisket och den marina industrin, utan minskar även havens förmåga att agera som en viktig kolsänka.

Experimentet visade lovande resultat, med en ökning av pH-värdet från 7.95 till 8.3 i de behandlade områdena – en nivå som motsvarar förindustriella förhållanden. Forskarna har noga följt havsvattnet och det marina livet, och hittills tycks varken plankton eller fiskyngel ha påverkats negativt. Denna metod, kallad Ocean Alkalinity Enhancement (OAE), jämförs med att kalka sjöar och vattendrag, en beprövad teknik som använts i årtionden, bland annat i Sverige för att motverka effekterna av surt regn.

Trots de positiva initiala resultaten är metoden inte utan kritiker. Många menar att storskalig klimatmanipulering kan ha oväntade och skadliga konsekvenser för miljön, och att fokus istället bör ligga på att radikalt minska utsläppen från fossila bränslen. Det första försöket beräknas ha tagit upp 50 ton koldioxid, vilket är en blygsam siffra. Men teoretiskt sett skulle metoden i större skala kunna bidra till att ta upp en miljard ton koldioxid per år, som sedan stannar i havet i tusen år eller mer.

OAE är en form av geoengineering, ett samlingsnamn för metoder som syftar till att aktivt påverka klimatet, som SMHI beskriver. Vissa geoengineering-tekniker, som att plantera skog, är allmänt accepterade. Andra, som att göda havet med järn för att öka växtplankton eller spruta upp partiklar i atmosfären för att reflektera solljus, är kontroversiella och har provats i mindre skala. Det finns internationella regler som kan förhindra storskalig klimatmanipulering, men farhågan finns att småskaliga experiment kan leda till en snabb teknikutveckling och större användning, något som Center for International Environmental Law har uppmärksammat. Det understryker vikten av en hållbar omställning och kraftfulla klimatåtgärder för att skydda vår miljö.