Mänskliga rättigheter: Varför Sveriges strategi [inte fungerar]
Sveriges nationella strategi för mänskliga rättigheter får skarp kritik av Statskontoret. Myndigheten konstaterar att strategin i liten utsträckning har varit ett effektivt stöd för regeringens arbete. Istället för att driva nya åtgärder har den främst använts för att redovisa befintliga resultat. Rapporten pekar på brister som otydliga mål, avsaknad av prioriteringar och begränsat genomslag utanför Regeringskansliet. Statskontoret föreslår nu en mer systematisk uppföljning för att stärka arbetet med mänskliga rättigheter i landet.
Statskontorets granskning visar att strategin mest har fungerat för att redovisa vad som redan gjorts i budgeten, snarare än ett verktyg för att skapa nya initiativ. Dokumentet saknar konkreta delmål, gemensamma riktlinjer och tydliga prioriteringar för vilka utmaningar regeringen vill ta sig an. Det är inte tillräckligt klart vad strategin faktiskt ska åstadkomma.
Dessutom saknar strategin ett slutdatum, vilket gör att den förlorar aktualitet över tid, trots att många åtgärder redan är genomförda. Många insatser har också varit mer av enstaka händelser än delar av ett långsiktigt utvecklingsarbete.
Strategin har inte heller nått ut särskilt bra utanför Regeringskansliet. Intervjuer med kommuner, regioner och myndigheter visar att de sällan använder den nationella strategin. Istället förlitar de sig på mer specifika handlingsplaner inom sina egna områden. Även inom näringslivet fanns de åtgärder som nämns i strategin redan på plats innan strategin infördes och har inte utvecklats på grund av den.
För att förbättra arbetet föreslår Statskontoret att regeringen regelbundet, exempelvis vart fjärde år, presenterar en skrivelse till riksdagen. Denna skrivelse bör ge en aktuell bild av läget för mänskliga rättigheter i Sverige, redovisa nationella insatser och peka på brister som behöver åtgärdas. Regeringen bör också tydligt ange sina prioriteringar och vilka åtgärder som ska genomföras. Målet är att skapa ett mer systematiskt och långsiktigt arbete som utgår från verkliga behov.