Den nya vägledningen är en praktisk karta för städer som vill ta ett aktivt grepp om sin natur. Först handlar det om att förstå den lokala situationen genom att noggrant kartlägga allt från skogar och våtmarker till parker och gröna tak. Detta innebär att identifiera var ekosystemen finns, vilket skick de är i, och vilken data samt resurser staden redan har tillgång till för naturvården.

Nästa steg är att bedöma trycket på naturen och dess aktuella tillstånd. Städer uppmuntras att välja tydliga indikatorer som visar både mänsklig påverkan och hur väl naturen mår, inklusive biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Här kan städer anpassa ambitionsnivån beroende på befintliga resurser, från enklare metoder till mer avancerad dataanalys. Detta är kritiskt för att vi ska kunna agera i tid och stoppa den pågående naturförlusten som påverkar oss alla.

Slutligen ska städerna formulera konkreta mål baserade på dessa indikatorer. Målen kan vara kvantitativa och tidsatta, eller mer övergripande om data ännu inte är fullständig. Det är viktigt att dessa mål inte blir isolerade pappersprodukter, utan att de kopplas direkt till åtgärder som förbättrar naturens hälsa och minskar exploateringstrycket. Särskilt sårbara ekosystem som våtmarker och strandzoner ska prioriteras, och ingen ekosystemtyp får gå förlorad permanent.

Vägledningen lyfter också fram vikten av rättvisa i hela processen. Beslut om naturen ska vara inkluderande och transparenta, med särskild hänsyn till marginaliserade grupper och ursprungsbefolkningar, men också ekosystemens egna behov. Det innebär att medborgarforskning och lokal kunskap ska användas, och att naturdata görs tillgänglig för alla. Genom att integrera dessa naturmål i all stadsplanering, infrastruktur och investeringar kan vi bygga grönare, mer motståndskraftiga och rättvisa städer för nuvarande och kommande generationer. Detta är en avgörande del av den globala omställningen mot en hållbarare framtid.