Pantens nästa steg: Vad partierna *inte* är överens om [Klimatfokus]
En ny undersökning avslöjar de svenska partiernas syn på hur pantsystemet ska utvecklas, särskilt i ljuset av EU:s nya förpackningsförordning PPWR. Syftet är att öka insamlingen av dryckesförpackningar ytterligare, från dagens 88,4 procent mot målet på 90 procent. Trots bred enighet om att göra det enklare att panta, råder det stora skillnader i hur systemet ska anpassas till nya krav på återanvändning, utökas till fler produkter och hur stor roll EU ska spela. Dessa beslut är avgörande för en mer hållbar framtid och för att minska vår miljöpåverkan.
Sverige har redan ett framgångsrikt pantsystem, men strävar efter att samla in 90 procent av alla burkar och PET-flaskor – en ökning från dagens 88,4 procent. Detta är ett viktigt steg för att minska avfall, spara resurser och bidra till en cirkulär ekonomi som är avgörande för vår planets framtid.
Det finns en bred samsyn bland partierna om att göra det lättare att panta. Förslag inkluderar allt från fler fristående pantstationer och smidigare digitala lösningar, till att kunna panta nära hemmet i flerfamiljshus. Målet är att ingen ska tycka det är krångligt att lämna tillbaka sin förpackning. Däremot är åsikterna delade om Systembolaget bör ta ett större ansvar för insamlingen av de förpackningar de säljer.
En av de tydligaste skiljelinjerna handlar om huruvida lagstiftningen kring pantsystemet främst ska hanteras nationellt eller på EU-nivå. Flera partier föredrar nationella lösningar för att Sverige ska kunna behålla och utveckla sitt redan välfungerande system, utan att tvingas till onödiga förändringar. Andra ser fördelar med gemensamma EU-regler för att ställa höga miljökrav och skapa likvärdiga förutsättningar i hela Europa, men vill ändå ha flexibilitet för medlemsländerna.
En het debatt rör EU-krav på att en viss andel förpackningar ska vara återanvändbara, till skillnad från dagens fokus på materialåtervinning. Många partier ser risker med att behöpa bygga om system som redan är effektiva med återvinning. De vill undvika att goda svenska lösningar motverkas. Miljöpartiet betonar dock att ökad återanvändning är avgörande för att minska avfallsmängderna och att detta är ett nödvändigt komplement till materialåtervinning. För dryckesproducenter och handeln innebär detta att 10 procent återfyllningsbara förpackningar måste erbjudas till 2030, vilket är en stor omställning från dagens knappa 2 procent.
Synen på att utöka pantsystemet till fler förpackningstyper, som till exempel mjölk- och yoghurtförpackningar, varierar också stort. Vissa partier är öppna för att inkludera fler produkter om det är kostnadseffektivt och ger en tydlig miljönytta. Andra menar att branschen själv bör driva sådana initiativ, eller ser inget behov av ytterligare utvidgning alls. Att inkludera fler förpackningar skulle ytterligare bidra till att spara resurser och minska nedskräpningen.
Slutligen är momsreglerna för fristående pantstationer en praktisk fråga som lyfts fram som ett hinder. Idag kan momsen på utbetald pant bli en betydande kostnad för Returpack, vilket kan bromsa etableringen av fler, lättillgängliga pantställen. Sex partier är positiva till att se över detta för att skapa momsmässig neutralitet. Att lösa detta skulle underlätta för pantsystemet att expandera och bli ännu mer effektivt över hela landet, vilket är viktigt för en smidig omställning till mer hållbara vanor.
Sammantaget visar partiernas åsikter på en tydlig strävan efter ett mer tillgängligt pantsystem, men vägen dit är kantad av olika synsätt på hur vi bäst når klimatmålen och en hållbar omställning. Dessa politiska beslut kommer att forma framtidens återvinning i Sverige och är centrala för att minska avfall, spara resurser och bidra till en cirkulär ekonomi för allas bästa.