PFAS-gåtan nystas upp: Nya EU-krav formar svensk handlingsplan
Per- och polyfluorerade alkylsubstanser, mer kända som PFAS, är en stor grupp syntetiska kemikalier som nu står i fokus för nya omfattande åtgärder. Dessa "evighetskemikalier" bryts extremt långsamt ner i naturen och har kopplats till allvarliga miljö- och hälsorisker. Med ett nytt EU-direktiv för markövervakning och en kommande svensk nationell handlingsplan, trappas kampen mot spridningen av PFAS upp globalt. Det är en brådskande omställning för att skydda våra ekosystem och dricksvatten.
Ett nytt EU-direktiv, antaget i november 2025, syftar till att medlemsländerna ska få bättre och mer jämförbar kunskap om markens tillstånd. Direktivet pekar ut PFAS som en prioriterad grupp av markföroreningar som kräver mer övervakningsdata. Medlemsländerna ska rapportera senast 2032, vilket signalerar ett långsiktigt och systematiskt arbete mot dessa svårnedbrytbara ämnen.
Parallellt arbetar Regeringskansliet med en nationell handlingsplan för Sverige. Diskussionerna har kretsat kring centrala frågor som ansvarsfördelning, tillsyn, sanering och hur kunskapen om PFAS bäst kan förbättras. Enligt Jerker Forssell, ämnesråd på klimat- och näringslivsdepartementet, har det även uttryckts en önskan från myndigheter att kunna pröva nya, innovativa lösningar för att hantera utmaningarna med PFAS-föroreningar. Detta visar på en vilja att agera proaktivt och finna nya vägar i den hållbara omställningen.
PFAS-ämnena, som det idag finns över 10 000 av, används i en mängd produkter – från brandskum och impregnerade textilier till stekpannor och livsmedelsförpackningar. Deras spridning sker under hela livscykeln, från tillverkning till avfallshantering, och återfinns numera i mark, vatten och levande organismer över hela världen. Kemikalieinspektionen betonar hur rörliga dessa ämnen är i naturen, vilket får stora konsekvenser för arbetet med att kartlägga och skydda våra dricksvattentäkter. Erfarenheten visar att ju mer vi lär oss om farliga kemikalier, desto farligare upptäcks de ofta vara, och PFAS är inget undantag.
Många kommuner står inför stora utmaningar med äldre PFAS-föroreningar, exempelvis från brandövningsplatser. Den ökade uppmärksamheten och det växande kunskapsunderlaget driver på behovet av kraftfulla och samordnade åtgärder. Att fasa ut och ersätta PFAS med säkrare alternativ är en avgörande del av den nödvändiga miljö- och klimathandlingen för att skydda framtida generationer. Regeringen har också nyligen remitterat ett förslag om ett nationellt förbud mot PFAS i flera konsumentprodukter från 2028, vilket ytterligare understryker allvaret och viljan att agera.