Sveriges 600 miljarder i slöseri: Lösningen är närmare än du tror
Elin Bergman, expert på cirkulär ekonomi, betonar vikten av en omställning för att bygga motståndskraft i en allt mer osäker värld. I stället för att bara handla om miljö, är det nu en fråga om strategisk resiliens och ekonomisk överlevnad i tider av geopolitiska spänningar och störda leveranskedjor. Hon lyfter att Sverige slösar enorma resurser, med endast 3,4 procent av materialvärdet som återcirkuleras, vilket kostar landet 600 miljarder kronor årligen. Genom att hålla resurser i omlopp lokalt kan vi säkra materialtillgången och skapa stabila affärsmodeller. Detta är avgörande för både vår ekonomi och för att snabbt möta klimatutmaningarna.
Elin Bergman menar att omställningen från en linjär till en cirkulär ekonomi inte längre bara handlar om hållbarhet, utan om avgörande strategisk motståndskraft och ekonomisk överlevnad. Med en värld präglad av geopolitiska spänningar och skakiga leveranskedjor blir beroendet av nya, ofta utländska råvaror en enorm risk som hotar både vår ekonomi och miljö.
Trots att Sverige har framstående innovationer inom området, går omställningen på samhällsnivå alldeles för långsamt. Idag cirkuleras bara 3,4 procent av materialets värde tillbaka in i den svenska ekonomin, ett resursslöseri som beräknas kosta hela 600 miljarder kronor varje år. Lagstiftning och ekonomiska incitament är fortfarande utformade för en linjär ekonomi, vilket missgynnar återbruk och cirkulära lösningar som är nödvändiga för en hållbar framtid. Även den offentliga sektorn, med sin stora köpkraft, kan göra mer; idag innehåller mindre än 0,2 procent av offentliga upphandlingar cirkulära kriterier. Vi måste gå från små pilotprojekt till att cirkulära arbetssätt blir en del av normen, säger Bergman, för att på allvar adressera både slöseri och klimatpåverkan.
Framåt ser Bergman tre viktiga drivkrafter. Först, nya EU-regler som ekodesignförordningen och digitala produktpass, vilka kommer att tvinga fram mer information och spårbarhet, vilket i sin tur leder till ökad cirkularitet och mindre avfall. För det andra, företagens hållbarhetsrapportering, där allt fler inkluderar resursanvändning, men där den faktiska rapporteringen om produktcirkularitet fortfarande är svag och mål saknar tydliga baslinjer. Slutligen, potentialen med AI och digitalisering som kan effektivisera materialflöden och logistik för återbruk, samtidigt som vi måste lösa paradoxen att AI i sig är mycket resursintensivt och därmed miljömässigt ohållbart. För att nå våra klimatmål och skapa ett robust samhälle måste denna omställning ske med högsta prioritet.