En ny rapport från Institutet för mänskliga rättigheter slår fast att brister i Sveriges arbete med mänskliga rättigheter får oväntade konsekvenser för klimatomställningen. Rapporten pekar på grundläggande problem som dålig lagstiftning, svårigheter för människor att få sina rättigheter prövade och att internationella åtaganden inte får tillräckligt genomslag. Att förstå klimat- och miljöfrågor som en del av de mänskliga rättigheterna är avgörande, då miljöförhållanden påverkar vår hälsa, våra bostäder och vår levnadsstandard. Staten har ett ansvar att inte bara hantera miljöproblem, utan också se till att omställningen sker på ett rättvist sätt, utan att kränka andra rättigheter eller drabba vissa grupper oproportionerligt hårt.

En växande ekonomisk utsatthet i Sverige, där sociala ersättningar inte hållit jämna steg med kostnadsutvecklingen, försvårar för många att välja hållbara alternativ. Familjer med små marginaler kan ha svårt att investera i energieffektivare hem eller att välja miljövänligare transporter. Detta visar tydligt hur social trygghet är en förutsättning för en bred och inkluderande klimatomställning. Rapporten kritiserar även att förslag till nya lagar ofta saknar tillräckliga konsekvensanalyser kring hur de påverkar olika grupper, vilket kan leda till beslut som inte tar hänsyn till de sociala och miljömässiga följderna.

Rapporten framhäver att tillgången till rättigheter inte är jämlik. Särskilt utsatta grupper som barn, äldre, personer med funktionsnedsättning samt migranter och nationella minoriteter har sämre förutsättningar att påverka sin situation och drabbas hårdare av både samhällsförändringar och politiska beslut, inklusive de som rör klimat och miljö. Dessutom är det svårt för många att få sina rättigheter prövade då kunskap om vart man ska vända sig saknas eller förtroendet för systemet är lågt. För att Sverige ska kunna möta de akuta klimatutmaningarna och genomföra en hållbar omställning krävs ett samlat och långsiktigt arbete som integrerar mänskliga rättigheter i varje steg.