V-ledarens dolda agenda: Klimatet får en oväntad roll i talet

Eric Simonsson profile image Eric Simonsson Published: Last edited: Read: 2 min
A formal graduation ceremony with a speaker addressing seated graduates in a gymnasium.
© Photo: Pavel Danilyuk / Pexels

I sitt Almedalstal presenterade Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar en tydlig vision, där social rättvisa och välfärdsreformer stod i centrum med budskapet ”Adjö Tidö”. Även om miljö och klimat fanns med, placerades de längre ner på prioriteringslistan. Frågan om hur vi balanserar akuta sociala behov med den brådskande klimatomställningen är avgörande för en hållbar framtid, och Dadgostars tal erbjuder en inblick i Vänsterpartiets strategier för att möta dessa utmaningar. Att minska klyftorna betonas också av många som en nyckelfaktor för att möjliggöra nödvändiga klimatåtgärder.

Nooshi Dadgostar levererade ett tal som inte oväntat riktade skarp kritik mot Tidöavtalet och den sittande regeringen. Hon lyfte fram försämringar i välfärden, svek mot pensionärer och a-kassan, samt ”inhumana tornårsutvisningar” som centrala problem. Med Vänsterpartiet i nästa regering lovade Dadgostar omfattande reformer: minskade klyftor, höjda pensioner och ett nytt ”bebisbidrag” på 15 000 kronor till nyblivna föräldrar. Hennes brinnande engagemang för social hållbarhet var tydligt, med löften om att återta välfärden, där skolan ska vara för barnen och vården för de sjuka, inte för aktieägarna.

Bland V-ledarens viktigaste punkter fanns också utjämning av löneskillnader mellan könen, byggande av billiga bostäder, att göra tandvården till en del av sjukvården samt sänkta priser på mat, el och boende. Kostnaderna för dessa reformer skulle, enligt Dadgostar, bäras av ”dem som har råd” – som bankerna, elbolagen och matjättarna, med en hastig hänvisning till miljardärskatt.

Det var först på femte plats i talet som klimatet fick sin plats. Dadgostar utlovade en aktiv klimatomställning med utbyggnad av elnäten och halverade priser i kollektivtrafiken som en långsiktig strategi för att ”vinna framtiden”. Hon nämnde även vikten av kortare arbetstid för att kunna ”leva gott”. Sent i talet berörde Dadgostar även naturens betydelse: skogen som kolsänka och källa till välstånd, samt rätten till allemansrätten för kommande generationer. Hon betonade att ”Naturen tillhör oss alla”, vilket kan ses som en pik till de som prioriterar äganderätten framför allmänhetens tillgång.

Även om Dadgostar inte gav klimat- och miljöfrågorna den största delen av sin talartid, framgick det att hon ser kopplingen mellan social rättvisa och en hållbar framtid. Många hållbarhetsforskare understryker att minskade klyftor är avgörande för att samhället ska kunna ställa om och leva inom planetens gränser. Att satsa på välfärd och minska ekonomiska orättvisor kan därmed indirekt bidra till en starkare grund för framtida klimatåtgärder. Dock återstår det att se hur dessa ambitioner skulle konkretiseras i en regeringsroll, där den akuta globala uppvärmningen kräver snabba och djupgående insatser.