Mattias Goldmann förutspår i sin krönika att 2026 inte kommer att se någon verklig klimatstyrning i Sverige, trots antagna mål och den akuta globala uppvärmningen. Han menar att klimatministern troligen inte kommer att erkänna de svenska utsläppsökningarna, som är de värsta inom OECD. Stora statliga aktörer som Trafikverket och Försvarsmakten förväntas fortsätta planera utan hänsyn till nödvändiga utsläppsminskningar. Dessutom fortsätter hinder att sättas upp mot nya vindkraftsprojekt. Denna passivitet undergräver Sveriges möjlighet att nå sina klimatmål och bromsar den hållbara omställningen.

Det kommande valet förväntas inte heller bli ett ”klimatval”. Goldmann föreslår att man istället bör framhäva de direkta fördelarna med hållbara lösningar: minskad sårbarhet då förnybar energi produceras lokalt, nya arbetstillfällen och Sveriges roll som ledare i den gröna omställningen. Detta visar hur elektrifiering och andra gröna tekniker är överlägsna fossila bränslen, inte bara för klimatet utan också för ekonomin.

Trots den politiska tveksamheten håller dock näringslivet fast vid sina satsningar. Företag fortsätter att investera i hållbara och klimatsmarta lösningar, en tydlig signal om att den gröna omställningen är en långsiktigt lönsam väg framåt, oberoende av kortsiktiga politiska nycker. Det är en positiv kraft i omställningsarbetet.

Slutligen, EU:s strikta klimatmål för 2030, 2040 och klimatneutralitet 2050 står fast. Sverige kan inte räkna med någon respit. Om landet misslyckas med att uppfylla sina åtaganden, riskerar det betydande böter på många miljarder euro. Dessa pengar skulle annars kunna finansiera den nödvändiga omställningen här hemma, vilket tydligt understryker vikten av omedelbara och konkreta klimatåtgärder för att skydda vår miljö och säkra en hållbar framtid för alla.