Bakom den dramatiska nedgången för matfiskarna ligger ett samspel av faktorer, där hårt fisketryck och förstörande bottentrålning har spelat en stor roll. Dessutom är våra känsliga marina ekosystem hårt pressade av både klimatförändringar och övergödning, vilket gör arter extra sårbara. I Östersjön har den svenska fångsten av sill minskat med hela 70 procent de senaste trettio åren, enligt siffror från Baltic Waters. Att agera snabbt är avgörande för att bevara den biologiska mångfalden och vår marina miljö.

En uppseendeväckande del av problemet är att 90 procent av den fisk som trots allt fångas, inte blir mat på våra bord utan istället exporteras för att bli djurfoder. Detta drabbar inte bara den biologiska mångfalden utan också vår nationella livsmedelsförsörjning och kustsamhällenas traditionella fiske, som Baltic Waters VD Konrad Stralka påpekar. Han menar att konkreta politiska åtgärder krävs snarast för att vända trenden och stärka ett hållbart kustfiske.

Paradoxalt nog tvingas Sverige och andra EU-länder samtidigt importera fisk för att möta efterfrågan. En betydande del av denna import är rysk fisk, som ofta omlastas och ompackas i Kina för att sedan säljas som "kinesiska" produkter i Europa. Denna handel, som Europaparlamentets rapport beskriver, bidrar till att finansiera den ryska fiskindustrin, trots pågående sanktioner. Isabella Lövin (MP) menar i en debattartikel att det är absurt att vi genom decennier av överfiske har tömt Östersjöns bestånd så kraftigt att vi nu är beroende av utländska leverantörer för samma fisk som vi tidigare var självförsörjande på. En ansvarsfull förvaltning med ekosystemens bärkraft i fokus är avgörande för att säkra framtida bestånd och undvika liknande beroenden, samt för att skydda våra hav från ytterligare påfrestningar.