Mikael Karlsson, forskare och tidigare ordförande för Naturskyddsföreningen, ger budgeten ett ”absolut underkänt” betyg. Han menar att den förvärrar vår tids ödesfråga och stärker beroendet av fossila bränslen, snarare än att hjälpa människor att ställa om.

Budgeten innebär enligt Karlsson främst en omfördelning av existerande medel, där vissa områden som naturvård och sanering får små ökningar, medan viktigare poster som klimatpremier och bio-CCS minskas. Den totala utgiftsramen för miljöområdet förblir densamma som tidigare. Dessutom pekar Karlsson på att budgeten beräknas minska miljöanslagen med hela 5,5 miljarder fram till 2029, vilket kommer att göra det betydligt svårare att nå klimatmålen.

En särskilt kritiserad del är sänkningarna av energiskatterna på bensin, diesel och el. Detta motverkar inte bara nödvändiga utsläppsminskningar utan är också problematiskt ur ett fördelningspolitiskt perspektiv. Världsnaturfonden WWF instämmer i kritiken och beskriver budgeten som en "missad möjlighet". De betonar att skattesänkningar på fossila bränslen är en "björntjänst", särskilt när framtiden otvivelaktigt ligger i fossilfria och elektrifierade lösningar. En snabb och kraftfull omställning till hållbara alternativ är avgörande för att bromsa den akuta globala uppvärmningen och skydda vår miljö.